I mitt första inlägg om Ongs Orality and Literacy, så frågade jag mig vad som skulle hända om skriftkulturen dog ut och ersattes av någon annan kommunikationsform, t.ex film? Nu tänkte jag försöka fullfölja detta lilla tankexperiment.
Ong kallar de traditionella audio/visuella etermedierna som TV, radio och film, för “the second orality”, eller den andra oraliteten. Med det menade han att dessa medier var en ny form av muntlig språkkultur. Men eftersom dessa oftast bygger på ett manuskript av något slag, så ansåg han att de skiljde sig ifrån “den första oraliteten”, genom att ligga närmare den mer analytiskt/intellektuella, skriftliga språkkulturen. Traditionell muntlig språkkultur karaktäriseras ju främst av att den är mer expressiv/känslomässig och samtidigt styrd av snäva konventioner i kommunikationen.
När”Orality and literacy” kom ut i början av 1980-talet, fanns varken mobilkameror, youtube, eller annan ny digital teknik som vi idag tillhör det som Ong kallar för den andra oraliteten. På den tiden så var kommunikationsflödet mellan medlemmar i gruppen väldigt enkelt; en liten grupp sändare med mycket makt överför sitt budskap till en stor grupp mottagare. Annorlunda uttryckt: killarna och tjejerna uppe på radiohuset i Gärdet, hade nästan ensamrätt på formandet av vårt kollektiva medvetande. Och den kommunikation de sysslar med påminner en hel del om det skrivna ordets, då syftet inte är att skapa dialog och delaktighet, utan snarare att informera och påverka.
Men idag ser det annorlunda ut. Idag kan i princip alla vara sändare eller producenter av sitt eget audiovisuella material. Istället för att ta anteckningar på en föreläsning så kan man spela in den på diktafon, istället för att skriva artiklar så kan vi publicera videobloggar, istället för att “facebooka” så kanske vi kommer kunna ses på 2:nd life.
Varför skulle vi vilja göra det? kanske någon undrar. Ja jag vet inte, men faktum är att det händer hela tiden: våra kommunikationsvanor förändras. Och även om jag aldrig tror att vi kommer sluta läsa och skriva helt, så kommer nog den nya “muntligigheten” växa sig än starkare. Helt enkelt eftersom det finns vissa kommunikativa dimensioner i den som inte finns i den skriftliga.
Hur denna utveckling kommer forma vårt medvetande återstår att se.
